De eventuella politiska lösningarna kan komma mer sannolikt från Latinamerikanska scenarier eller initieras i eventuella utvecklingar vid Manning rättegången, inte troligtvis från Sverige
Baalzebub, känd kommentator vid Assange-tråden i Flashbackforum, famförde igår 16 januari 2013: "Tidigare kunde vi diskutera den
här affären som en rent juridisk fråga. Idag är det mer relevant att diskutera
den på den nivå som t ex Marcello Ferrada de Noli gör. Jag är inte så övertygad
om att historien VAR på så hög nivå från början, men nu är det nog irreversibelt
det." Jag förmodar att Baalzebub refererade ovan till den politiska nivån (i kontrasten vid kontexten
med den juridiska nivån). Åtminstone
är den politiska nivån som jag har förespråkat i mina bloggar och
debattartiklar annanstans. Jag har följande kommentar till honom, och som jag även
tillägnar till andra författare medverkande i det intressanta Flashback
forumet.
I
I
den århundrades gamla “Diritto Romano” fanns en princip som skulle fritt
refereras ”pactum abrogare eodem modo fabricati” (saken kan demonteras
på samma sätt som tillverkades). Det är riktigt att jag ser som mest
sannolikt att lyckas en lösning i den politiska planen – inte minst
därför ”problemet” hade ju ett alldeles politiskt ursprung.
Sett
ur makthavarnas perspektiv är WikiLeak påtagligt ett rejält hot för dem
och att man i USA har reagerat reflexivmässigt är nästan en
självklarhet. Lika självklart att Sverige, USAs främste företrädare i EU (se Tolgfors begär on EU-länders förpliktelse med NATO budget - refereras här) fick agera i syfte att neutralisera WL genom det ökända Assange ”rättsliga” spelet.
Det
spelet ändå gick hem lätt i Sverige, också på grund av a) det gick hand
i hand med den ”radikal feminist” politiska rörelsen som avser att
ytter-radikalisera de berörda lagarna (Assange fallet som symbol,
således. I min åsikt är emellertid den rörelsen varken ”radikal” -utan
ultrakonservativ, eller ”feminist”, utan gender-supremacist). b) det
hjälper regeringen att befästa sin nya internationella profil (Se Exporting Sweden’s "gender" perspective model) i sviten av vakuumet som lämnades när neutralitetspolitiken skrotades i det öppna internationella forumet.
Sverige reagerade inte endast efter USAs intresse. De hemliga telegrammen avslöjade graverande, helt enkelt inkonstitutionella handlingar av den svenska regeringen (med tanke på att regeringen behöll CIA-avtalet hemligt från riksdagen).
Sveriges regering sitter politiskt sårbar inför eventuella nya WL
avslöjanden i den kalibern. Dessa skulle kompromettera inte bara
Reinfeldt/Bildt utan även högsta höger-socialdemokrater. Det var för
resten även socialdemokrater som avslöjades i de diplomatiska
telegrammen i flitiga samtal vid amerikanska ambassaden, såsom Urban Ahlin (inte minst den spokesperson för utrikes politiska frågor).
En
annan aspekt som bidrar till att karakterisera fallet som politiskt, är
att i Sverige, de främsta aktörerna i det så-kallade juridiska fallet
har en odiskutabel politisk eller ideologisk agenda. För att börja med
Bodström & Borgström, de initiativägarna till återöppningen av fallet.
Bodström har ”stoltserat” om detta i sin blogg från Virginia den; sedan
har vi chefsåklagare Marianne Ny, som vid tidpunkten för bedömningen av
fallet erhållit fortfarande ett uppdrag från regeringen
som ledamot i den särskilda kommitté som studerade nya lagpropositioner
av specifik art som direkt berörde anklagelserna mot Assange. Detaljer
om detta har jag utvecklat i artikeln
Sweden versus Assange – Insider Analyses. Introduction and Part I: Duckpond in Swedish legal system.
Sweden versus Assange – Insider Analyses. Introduction and Part I: Duckpond in Swedish legal system.
Detta
med det ”juridiska fallet” – från tiden av begäran att öppna utredning
på nytt till turerna i London avseende JA utlämningen - har varit endast
instrumental till de politiska syften eller också billigt ”spel för
gallerier”. I det ”polisiära” eller de processuella-förfarandenas
oegentligheter som mer insatta kolleger i ämnet och även i professors blogg
har andra forfattare analyserat finns även ytterligare bevis att fallet
är politiskt. Den nu näst intill eviga frågan i forumet om varför inte
Assange förhörs i London exempelvis genom video, eller direkt resa av en
åklagare etc. har självklara svar (i bakgrunden av den verkliga praxis
som Sverige annars har påvisat, exempelvis att nu hålla en hel rättegång
i ett annat land, eller skickat åklagaren att intervjua en annan
”suspekt” i utlandet).
Det
svaret finns i det artificiella, påhittade sättet att förhindra en
lösning av fallet och därmed kunna fortsätta med den ”stalemate” av
fallet. För, vem gynnas av att Assange förblir i ambassaden? I den
intervjun jag gav till RT för över ett är sedan uppdagades redan att det
svenska rättsväsendet håller på att ge mer tid till de militära
domstolarna/utredarna i USA för at kunna genomföra Manings rättegång i
syfte att påvisa en direkt koppling till Assange. Den Grand Jury’s sealed indictment
mot Assange – avslöjades 2011 - skulle också ha behov att Sveriges
stand-off beträffande Assange fallet. Särskilt i perspektivet av
formellt utlämningsbegär.
I ett meta perspektiv, den längre tid
som WikiLeaks främste ledare är fråntagit av frihetsrörelse och normala
kommunikationer, desto mer skada utför man till WikiLeals som
orgaizayon. I sin tur, en partialt inhibering av dessa aktiviteter i
längden kan skapa fraktionering eller anra problem inern.
II
De eventuella politiska lösningarna
Dessa möjligheter kommer från åtmistone fem scenarier:
Latinamerika
Det
finns i Latinamerika ett jämförelsevis militant sällskap med växlande
inflytande med benämning ALBA (Venezuela, Bolivia, Nicaragua, Ecuador,
Cuba och andra). Den eventuella segern av den nuvarande ecuadorianska
presidenten Correa i nästa val skall stärka både Ecuadors position i
ALBA och alliansens befäste i Latinamerikas politik. Valet i Chile inte
heller är långt ifrån. Lyckas, som annonseras, den socialist-center
koalition vinna valet då är Chiles inträde i ALBA ett faktum. Chile har
LAs starkaste ekonomi samt inflytande i EU. Detta plus att flera länder i
LA har börjat öppet solidarisera med Argentinas anspråk av
Falklandsöarna numera under militär ockupation av UK, etc.; allt den
utvecklingen skall säkerligen sätta tryck på England och i solidaritet
med Ecuador skall säkerligen innebära politiska/ekonomiska påtryckningar
gentemot England för att respektera innebord av den politiska asylen
och möjliggöra Assanges resa till Ecuador.
Man skulle kunna argumentera emot att ALBA inte är hela LA.
Emellertid, de som känner det moderna
latinamerikanska tillvägsättet i agerande gentemot supermakterna har
beskrivit detta som en inverterad babusjka-docka i vilken inre
strukturerna gradvis pressar de yttre att agera deras militanta linje.
Och så har man UNASUR (de 12 sydamerikanska länder); Alianza del
Pacífico; MERCOSUR, och CELAC (samtliga i kontinenten utom USA &
Canada = 33 länder!);
En öppen konfrontation mellan Ecuador och
England har inte ännu inletts – förmodligen på grund av valet. Men i
fall det blir en sådan konfrontation, och om England ännu en gång missar
(som i Falklandsöarnas fall) att begripa den Latinamerikanska
”heder-politisk-kultur” blir det inte bara ekonomisk bojkott utan en
väldig risk att domino-effekten når även Sverige.
WikiLeaks
WikiLeaks
har annonserat tusental nya avslöjanden (som skall innefatta alla
länder inblandade i fallet– om jag uppfattade rätt vid Julians tal i
december). Beroende på kvalitet eller graverande art i dessa
avslöjanden, blir då kanske de politiska påtryckningar gentemot USA, UK
och Sverige starkare - i den bemärkelsen att det blir tydligare att
skälen som ligger bakom ”anklagelserna” är politiska och inte annars.
För resten – correct me if I am wrong – jag aldrig läst någon signerad
artikel i den svenska pressen i vilken man pratar om att anklagelserna
mot JA är grundade, faktabelagda, och därmed att en rättegång mot
Assange överhuvudtaget kan ske.
Manning rättegång
Brad
Mannings rättegång kan ej påvisa något konklusiv samband med Assange,
och detta minska risken för en eventuell Grand Jury åtal gentemot
Assange.
Sverige
Tyvärr, prestigefyllda Sverige är det
sista hållet man kan vänta sig en ändring. Inte ens vid ett så kallat
”regimskifte” efter det nya valet (alla vet att det betyder egentligen
inget ”skifte” i Sverige). I ett land där samtliga politiska partier,
nästan alla journalister, och nästan samtliga alla organisationer skall
aldrig avvika från regeringens eller de egentliga makthavarnas
åsikt/beslut i varje fall de underställda tror dessa ha att göra med
landets ”varumärken”. Eller att man riskerar internationell
prestigeförlust för Sverige. Även med tanke på att det egentligen har
blivit tvärtom: Sveriges internationella renommé har definitivt
försämras, i största orsak på grund av det okritiska stödet till USAs
utrikes politik samt militärt engagemang i USAs intresse – allt som har
inneburit en succesiv blekning av det minne man i utlandet hade om
Sveriges stolta neutralitetsposition under den hederliga Palmes tid.
Man
har ej velat kännas vid i Sverige (undantag en ”surt – sade räven om
rönnbären” typ artikeln i SvD) att Sverige förlorat - med sämsta antal
röster - valet som medlem i det viktiga och prestigefyllda UN organet om
mänskliga rättigheter nyligen i 2012.
Hur har den hanteringen av Sverige av Assange ”fallet” bidragit till ovan är omöjligt att bedöma. Men visst har det påverkat.
De möjligheterna som i min åsikt finns för en ändring av den svenska låsta positionen i Assange fallet kan komma endast:
- Antingen ”pactum abrogare eodem modo fabricati”, alltså USA meddelar att inte längre anses nödvändigt att Sverige håller på med den stand-off i processen (Sverige, som sagt ovan, har bidragit med att avstå från att avsluta förhören enligt de processuella möjligheter som faktiskt finns). Då Assange är förhörd i London och fallets avskrivs därefter formellt.
- Situationen urartar i Ecuador/Latinamerika gentemot Sverige och detta orsakar bojkott mot svenska industriella produkter genom en regional eller kontinental organisations beslut (USA opposition räknas inte eftersom inte ingår i dessa ovan nämnda). Detta, de ekonomiska påtryckningarna, blir kanske de enda som kan tvinga de egentliga makthavarna att ge efter. Deras kapitalförlust alltså.
No comments:
Post a Comment