En gammal jurisdisk axiom från romarnas tid dikterar "Sakerna görs ogjorda på samma sätt som frambringas". Det till synes kryptiska imperativet motsvarar en hyperenkel princip av dialektisk logik som dessvärre inte alltid tillämpas i vetenskapen. Det betyder delvis att lösningen för fenomenproblemet måste forskas i processen av fenomenets skapande, delvis att lösningen ej står att finnas i fenomenets konsekvenser.
Den nuvarande heta diskussionen om sjukförsäkringen [1,2,3,3a,4,5,6] i ramen av att optimera svenskarnas hälsa och trygghet går emellertid rakt emot. Både regeringen och oppositionen tar en uppgiven inställning gentemot fenomenet och helt enkelt utgår från att det är sant att det finns så många sjuka som siffrorna avseende sjukskrivningar och förtidspensionering gör gällande.
Pinsamt. Att toppolitikerna – akademiker till och med - polemiserar i defensiv ställning om hur man kan göra med medel som finns kvar att dela i sjukförsäkringen. I stället för att gå till botten med att hitta egentliga orsaker till ”ökade långtidssjukskrivningar” och dess tvillingfoster ”ökat behov av rehabilitering”. Endast där skulle man kunna finna lösningen till den nuvarande sjukförsäkringens uppenbarliga kris.
Hela problemet är – medicinskt epidemiologiskt sett – egentligen ett pseudoproblem som bygger på en akademisk diagnoskonstruktion genomförda av privata aktörer inom forskaretablissemanget. I jävighet, dessutom. Dessa har vilselett allmänheten, media och förtroendevalda hela tiden alltsedan från 90-talet. De har målat ett epidemiologiskt scenario utan egentlig medicinsk grund.
De har till sist vilselett såväl politikerna som media, och allmänheten i stort, om att sjukskrivningar i Sverige skulle framförallt innefatta terminala sjukdomar, cancer, handikapprelaterade åkommor, hjärtsjukdomar, etc. I själva verket avser mestadel av ökningen självrapporterade diffusa psykiska symtom. De kamouflerar sina pseudodiagnoser och gömmer sig bakom det äkta lidandet av allvarligt sjuka – inklusive äkta psykiatriskt sådana - i behov av verkligt stöd.
De har vilselett, att ”sjukskrivningarna i Sverige” är byggda på medicinska symptom som läkaren iakttar hos patienten och därmed uppfyller kriterier för en medicinsk verifierad diagnos. I själva verket är mestadel av sjukskrivningarna – och detta enligt Socialstyrelsens egen
en rikstäckande undersökning bland läkare – i stället utfärdade enligt de besökande individernas egna önskemål. Således, ej på grund av medicinskt verifierat symtom.
De har vilselett, och låtit allmänheten att tro att sjukskrivningarnas ökning i Sverige representerar en klar försämrig av befolkningens hälsotillstånd, och att det ”sämre” folkhälsotillståndet har orsakats av en ökning av stress i samhället. I själva verket har mestadel av de hälsoindikatorerna i Sverige klart demonstrerat ett ökat välbefinnande bland befolkningen, en klar minskning av såväl morbiditet som mortalitet avseende folksjukdomar. Ökad livslängd dessutom.
De har vilselett, att stressen i samhället huvudsakligen är patologisk, och framförallt orsakas av arbetsförhållandena. Jag har gång på gång epidemiologiskt bevisat att den påtalade stressen har multiple orsak, inte minst i faktorer som inte har med jobbet som sådant att göra, utan med familjeproblem, eller ekonomi, eller bostad, eller annat, eller – och mest sannolikt – en kombination av dessa.
De har vilselett media, att Sverige är det sjukaste landet i världen, genom att låtit de att räkna endast antal sjukskrivningar, och gömma att deras motivering i mängd saknar just medicinska själ. I själva verket har Sverige objektivt en av de högsta internationella placeringarna när det gäller folkhälsan.
Och de har vilselett såväl politikerna och media, och allmänheten i stort, att den upplevda stressen är ”patologisk”, en åkomma som behöver antidepressiva, långtidssjukskrivning, förtidspension, och kostsamma stressbehandlingar.
Och eftersom all detta, särskilt den sist nämnda, är en folkhälsoskandal av obehagliga proportioner har jag författat i dag inlägget Skandalen kring utbrändhet, utmattningssyndrom och antidepressiva (se posten nedanför) och som i första hand publicerades av Second-Opinion. Det skall uppröra många. Jag står däremot med hjärtat för vartenda ord.
Bryta praxisen. Våga sätta stop på fennomenets spiral!
Vill man lösa problemet på riktigt skall man börja med att revidera de riktlinjerna av diagnoserna som mest har bidragit till inflationen av sjukskrivningar. Behåll det vetenskapliga, ta bort det flummiga, och ge utrymme i den processen till kritiska röster. Andra vetenskapliga profiler än det monopoliska hitintills omkramad av socialstyrelsen i högsta grad behövs. Och gå till botten med utvärdering av samtliga långtidssjukskrivningar. Inte för att "jaga fuskare" utan för att skaffa belägg för en vettig omvärdering av kriterierna.
Och med objektiva parametrar. Ej med vilseledande argumentum ad misericordiam och som inte har att göra med den egentliga medicinska diagnostiseringen.
Slutligen, vill man på riktigt agera social-solidariskt, tänkt istället på dessa verkliga sjuka, många av dessa fattiga, som sannerligen behöver samhällets insatser.
Tänk på pensionärerna, vanliga arbetare som trots allt har presterat hårt hela livet och stått ut med så mycket i sina arbetsplatser för att komma till sin ålderspension, ser nu hur omfördelningen inom sjukförsäkringen starkt påverkats av medelklassalongernas små hysterier, omgjorda till psykdiagnoser av skrupulösa intressen.
Marcello Ferrada-Noli
25/01 2010
No comments:
Post a Comment