Den här bloggen har drivit i huvudsakligen två teser som har att göra med temat Afghanistan i sammanslutning med FRA lagen.
Den första tesen avser att FRA lagens förklaring – och därmed ultimata politiska lösning - kan i det väsentligaste inte separera från analysen av de nya profilerna i utrikespolitik som överdeterminerar den nuvarande regeringen. Detta i sin tur karakteriseras av en tydlig underordning till USA utrikespolitik samt militär-strategiskt till NATO kampanj numera i bland annat Afghanistan.
Jag kan med glädje konstatera att den tesen har fått gehör i en del medverkare i bloggosfären.
Med den andra tesen (beträffande den svenska militärnärvaron i Afghanistan i samband med FRA lagen) menar jag att den mediala agiteringen av den frågan - med sublimalla nationalistiska inslag - är en del i FRA:s psykologiska krig för att försöka övertyga allmänheten om nödvändigheten av FRA lagens implementering.
Den här tesen har i sin tur tre aspekter:
1. En aspekt innebär det psykologiska krigets argument ad misericordiam, avser att framtvinga psykoaffektiv respons. Alltså, under premissen att terrorister i Afghanistan hotar de svenskarna där stationerade, vi måste därmed tycka synd om våra svenska medmänniskor postade i Afghanistan, och hjälpa att öka deras skydd (från talibanernas hot). Således spaning/ massavlysning i spår av pro-taliban aktiviteter i Sverige skulle vara nödvändig.
Anslutet till misericordiam argumentet står att finnas FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson uttalande att ”Vi är ensamma i det här”, när samtidigt som han vill "informera" att dessa två variabler ovan är egentligen inte så förenade ropar han på hjälp och stöd för den nya lag han har varit utsett att administrera.
2. En annan aspekt innebär desinformation om fasansfulla attacker mot civila tillskrivna Taliban miliser versus ockupationsmakters (därav svenska styrkor under NATO ledning).
3. Den tredje aspekten har att göra med den presumtiva nödvändigheten att skaffa underrätelsematerial bland svenskar eller flyktingar (oavsett det påstådda Svensksoldater-i-Afghanistan starka hotet från talibaner) för att kunna i en internationell underrätelsemarknaden sälja denna eller "utbyta information" som det kallades. Och den information vi skulle kunna få i utbytet, återigen, skall hjälpa oss att öka skydd till våra trupper i Afghanistan.
Allt detta är psykologisk krig påhittigheter. Det handlar att sälja FRA avlyssningslagen till den svenska publiken, för att sedermera sälja den svenska publiken till den internationella underrätelsemarknad.
För att allt detta skall gå ihop behöver försvarsmakternas FRA skapa förvisso en medvetenhet bland publiken om detta deltagande. Särskilt, det psykkrig taktiska syftet är här att betona riskabla situationer som svenska soldater skulle genomgå.
Således detta ”leaks” om övriga sensationella inslag om den svenska militär deltagande i Afghanistan ("nära skottlinje", etc.) självklart ingår i FRA:S psykologkriget. Dessa nyheter är inga ”avslöjande”, de är till synes planterade nyhet i enighet med det psykologiska kriget för FRA-lages ändamål. Detta i sin tur ger mojlighet till försvarsminister Tolgfors för att förtydliga nödvändighet av sådan deltagande.
I själva verket det handlar om gamla nyheter. Exempelvis att ”Rådgivarna har gett anvisningar till en brigad från arméns 209:e kår under dödliga strider med rebeller under sommaren. De har inte själva stridit med vapen i hand, men varit med vid skottlossningarna" (i AB) eller att "Svenska officerare tjänstgör nära stridslinjen" (i SvD) verkar helt i enighet med kända tidigare beslut. SvD förklarar hur detta gick ihop.
Låt mig slutligen säga, angående detta numera konstanta tjatt om att tycka synd om trupper i Afghanistan. De är stridstrupperna som deltar i USA:s ockupations krig i Afghanistan (med formalia arrangerade av en marionett regeringen). Talibanmilis är den andra huvudpart, militärtmassigt. ”Hotet” är inget riktigt passande begrepp här, för har man gått i kriget då måste man träffa den fienden man har åberopat.
I den korta lösningen den enda är att kalla trupperna tillbaka, till det land och de uppgifter de tillhör. I vad beträffar den långvariga lösningen, den enda är att återuppta neutralitetsprincip samt dignitet och oberoende gällande den svensk utrikespolitik.
Inte heller är adekvat att envisa sig demonisera de afghanska miliser som ett gäng huliganer med turban och AK-47. Just idag, i DN artikeln "Ingen seger i Afghanistan" (även i Sydsvenskan) refereras deklarationer av den brittisk Brigadgeneral Mark Carlton-Smith till Sunday Times om att seger i Afghanistan inte är den möjliga optionen utan att att "britterna ska göra sig beredda på en eventuell uppgörelse med talibanerna. Vi kommer inte att vinna det här kriget". Och, säger han också "Om talibanerna vore beredda att sätta sig på andra sidan bordet och tala om en politisk lösning, så är det exakt den sortens framsteg som skulle så slut på uppror som det här."
Det är precis vad jag anteciperade i FRA och Talibaner:
Och beträffande militär insats i Afghanistan. Kriget för Afghanistan som direkt drabbar även dessa afghaner som inte råkar vara terrorister? Kriget mot fattigdomen samtidigt vi hjälper att likvidera just de fattiga? Kriget mot förtryck medan vi låter våra egna lagar förtrycka oss själva? Det kriget vinner vi aldrig, aldrig på det viset. Har ni glömt Vietnam?
Marcello Ferrada-Noli, 5/10, 2008
Andra om temat Sic Semper Tyrannis, Svensson, ChristerMagister, Kildén & Åsman, Kulturbloggen
andra om FRA lagen, Afghanistan, utrikespolitik , interesant?
No comments:
Post a Comment