"Utvidgade självmord" är det INTE

Dagens Nyheter ordnar i dag hela sin första sida - även sidorna 8 till 12- till reportaget av dödskjutningarna i finska Kauhajoki, där även ett självmordsfall inträffade (förövarens). DN samt SvD har i sammanhanget refererat till "utvidgade självmord" (i SvD den 25/9 s. 23, den fysiska sidan, ej online).

Att författa medieartiklar om självmord är en känslig sak dock kanske ibland oundvikligt. Man kan emellertid försöka minska de potentiella negativa effekterna av ovan genom bl. a. använda sig av faktatermer noggrant.

Konsekvenser att inte göra på det viset kan innebära att en mindre informerade läsarkrets eller ungdomar inte tillräkligt skolad i psykiatriska termer riskerar analysera andras eller egen beteende utifrån icke lämpliga associationer.

Utvidgade självmord är ett begrepp som borde begränsas till en kollektiv akt av självmord i vilken en ömsesidig pakt av självmord har tyvärr inträffat bland de offren. Andra författare, även i medicinska cirklar, har i Sverige också använt det begreppet i felaktiga sammanhang, även medialt. Aktuella exempel är debattartikeln i SVD 25/9 av barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson samt psykiatern Ulf Åsgårds chatt i Expressen (24/9 2008) . Här ger Ulf Åsgård följande svar

"Calle: Finland har en hög självmordsfrekvens och man talar om deras sisu-kultur. Nu är det två liknande dåd på ett år. Hänger fenomenen samman?

Ulf: Ja, det gör de nog delvis. Finland har under väldigt många år haft en hög självmordsfrekvsen och sådana händelser kan delvis betraktas som det som kallas utvidgade självmord, alltså att man tar med sig andra i döden."

Men, vilket belägg finns för att tillskriva de mordoffren som skjutits ner i massakrerna någon form av självmordsbeteende? Ren epidemiologiskt, hur går detta inhopp med påståendet "hög självmordsfrekvensen in Finland"?

Självmord är den avsiktlig akt av en individ med syfte att dö som påföljd av just den skada som individen medvetet har beslutat att tillfoga mot sig själv.

De offren vilka tragiska död inträffade vid händelserna i Kauhajoki, Finland - och som motiverade publicering i DN av det flersidiga reportaget Skottdrama i Kauhajoki (24/9 2008, sidorna 8 till 12) - dog nämligen ej av självmord.

Intill en av de artiklarna i DN reportaget vid sidan 12 rubricerade ”Många skolskjutningar är utvidgade självmord" (även on-line) redovisades otta fall av sådana bedrövliga massakern som har inträffat i USA (n=4), Tyskland (n=1), Finland (n=2), samt Kina (n=1).

Emellertid, endast 1 fall bland de 8 sticken som redovisades i DN-materialet skulle kategoriseras som ett utvidgat självmord eller självmordspaktfall.

Benämningen till sådana fall i vilka självmord efterträder en eller flera mord utövades av den som slutligen begick självmord är istället "mord-självmord" (homicide-suicide).

Ytterligare, begreppet dyadic death avser dessa fall i vilka en pakt har inträffat mellan offer A och offer B (eller mellan A, B, C, etc.) innefattande att A först skall döda B (eller B, C, etc.) och sedan begår självmord. Inte heller passar den här kategoriseringen med hänsyn till de kommenterade förhållandena.

I Wikipedia tydligt framförs att dessa företeelser borde riktigt kallas massmord, oavsett att dessa kan avsluta med självmord. Wikipedia gör dessutom anspråk att "massmord" är det den benämning som används rättsmedicinskt: ”Rättsmedicinskt definieras massmord vanligen som att fler än 3 personer mördas vid ett och samma tillfälle, förövaren oräknad”.

Vad är egentligen det som är utvidgade i sådana fall, självmord eller mord?

Marcello Ferrada-Noli 24/9 2008

Några referenser
Berman, Alan L. "Dyadic Death: A Typology." Suicide and Life-Threatening Behavior 26 (1996):342–350.
Felthous, Alan R., and Anthony Hempel. "Combined Homicide-Suicides: A Review." Journal of Forensic Sciences 40 (1995):846–857.
Milroy, Chris M. "The Epidemiology of Homicide-Suicide (Dyadic Death)." Forensic Science International 71 (1995): 117–122.
Nock, Mathew K., and Peter M. Marzuk. "Murder-Suicide." In Douglas G. Jacobs ed., The Harvard Medical School Guide to Suicide Assessment and Intervention. San Francisco: Jossey-Bass, 1999.

bloggar.se
http://intressant.se/intressant

Debatt är som debatt. Varför skall man inte länka till artiklar genom Twingly?

Länk-systemet gagnar både den allmäna debatten och en av bloggares ultimata syfte, att nå med sina åsikter och budskap den bredaste publiken som möjligt.

Same but different för ett resonemang till synes riktades till bloggare som inte använder sig att möjligheter att länka sina inlägg till tidningsartiklar.
Jag vänder den presentationen, alltså tar det från det motsatta perspektivet.

Bilden frän healthinitiative.org

Jag har författat flera debattartiklar som har publicerats i DN-debatt, Brännpunkt, Aftonbladet, GD, m.fl. eller också i Läkartidningen samt Dagens Medicin. Jag kan intyga att som debattör är man förvisso angelägen att få feedback angående de teser man tar upp.

Det ligger i sakens natur, den är ju debatt vad det handlar om. I andra ord, utifrån tidningens debattörers perspektiv, man är helt enkelt tacksam för dessa bidrag från bloggsfären, med förutsättning att kvalitets- och relevansprincipen håller.

Av den anledningen har jag själv använt Twingly för att framföra synpunkter i debattartiklar publicerade i tidningar, särskilt när det inte har varit möjligt att snabtt införa en direkt replik i tidningens debattsida. Och detta gäller ledarsida-artiklar och andra.

Ett exempel. Jag skrev nyligen en replik till ett debattinlägg författade av psykiatern och FRA förespråkaren David Eberhard som publicerades i Expressens sida 4-debatt. Mitt inlägg tagits emot av Expressen, däremot publiceringsdatum kunde inte försäkras för de närmaste dagarna. Då blev för mig en nästan självklarhet att i stället publicera repliken i min blogg (inlägget Terroristparadis) och samtidigt länka den till Expressens respektive artikel genom en ping hos Twingly. Enkelt och smidigt.

Det systemet i andra ord – mig veterligen – gagnar debatten och en av bloggares ultimata syfte, att nå med sina åsikter och budskap den bredaste publiken som möjligt.

Vad har framförts som argument för att INTE länka till tidningsartiklar genom Twingly?

Marcello Ferrada-Noli 24/9 2008

Se Same but different, Beta Alfa
Andra bloggar om: media, webb, bloggosfären, knuff, twingly (från Beta Alfa)
http://intressant.se/intressant

Kärnan i bemötandet av FRA-lagen anbelangar i huvudsaken principer

Hypernyanserade argumenten i bemötandet av FRA-lagen som ständigt kommer tillrätta i den här debatten riskerar, inför allmänheten, att undanhålla problemets kärna . Genom i huvudsaken hanterar alldeles för elaborerade teknikmässiga eller juridiska detaljer - som riktigt berör specialiserade vetenskapliga sällskap -frågan äventyrar att minska sin valör som hela samhällets sak.

För FRA-lagens olämplighet består exempelvis inte av en och annan detalj avseende specifika instrument som skall användas i sin tillämpning. Några FRA motståndare kämpade hårt ett par veckor sedan för att göra av ”sociogram” ett värdigt och relevant begrepp i sammanhanget. Emellertid är det just där vart psykologkrigsutövare från FRA lagens sida vill att den diskussionen - för allmänheten i stort sätt obegriplig - skall ske. Exempel på detta är moderaternas riksdagsledamot Helena Rivières nya inlägg i Dagens Story som nyligen kommenteras av Sana Ryman. Helt rätt avslutar hon kommentaren med just den meningen: ”Orka!”

Inte heller FRA-lagens otillbörliga mening består av att det var tjänstemannen och inte svenska politikernas själva de som inspirerade initiativet (det var till synes ingendera) som också nämndes i den omdebatterade artikeln i Fokus.

Nu gäller det att Folkpartiet, som på grund av misttag eller annat missade att framföra sig i förra valet som förespråkare av FRA-lagen, skulle därmed av den anledningen inte kunna försvara den lagen nu ! Detta har emellertid inget med saken att göra. Visst vilken parti som helst, och vilken person som helst, och vilken myndighet som helst, kan uttala sig för eller emot FRA-lagen. Annars är invändningen en ad-hominem falacy , ett falsk slutledning-argument som inte har som sagt med saken att göra.

Eller argumentet att eftersom i Sverige inte har inträffat terroristaktiviteter efter valet inte heller skulle finnas utrymme for att promovera en sådan lag. Vad skulle detta betyda? Även om en sådan aktivitet pågår är frågan huruvida FRA-lagen skulle kunna vara ett adekvat bekämpningsmedel, som har tidigare framförts av experterna i området.

Eller att ”Medelsvensson” skulle frukta versus inte skulle frukta att spionerande sociogram skulle kunna avslöja sängkammarens intimiteter (jag utvecklar om detta i en separat replik till inlägget av David Eberhard i Expressen 10/9).

Kärnan i bemötandet av FRA-lagen anbelangar i huvudsaken principer. Det angår en etisk fråga. Det handlar om konsekvent ideologiskt ställningstagande i samband med grundläggande demokratiska värderingar.

Rättighet till privat kommunikation skall i en demokrati bevaras, inte förintas. Detta är bland annat mittpunkten i möttesplatsen av FRA lagens motstånd, för alla och oavsett partitillhörighet, klass, eller kunskapsområde.

Slutligen, om Hans Lindblads påståendet "Som liberalt parti borde folkpartiet explodera av avsky över ett förfarande av detta slag". Ett parti kan inte agera mer liberalt än sin partiledningens egna liberala övertigelser. Ergo, folkpartiet skall säkerligen inte explodera av avsky.

Marcello Ferrada-Noli 24/9 2008

Andra bloggar om FRA
Andra bloggar om länken avseende Hans Linblad aktuelle skrivelsen annarkia, johan hellström (mp), Dexion, Henrik-Alexandersson..., MinaModerataKaramell..., opassande, Olofs blogg, Farmorgun i Norrtälje, Blågrön Röra, scaber_nestor och scaber_nestor , http://intressant.se/intressant

Ett Terroristparadis?

Egentligen är denna diskussion om FRA samhället djupare än såsom framkommer i Eberhards artikeln i Expressen, Den har istället att göra med bevarandet av klassiska, urdemokratiska principer, en fråga som går långt utöver nutida ”känsliga” individers psykologiska obehag à la David Erberhard

För fem år sedan initierades flygbombningar och sedermera ockupationen av det oljerika landet Irak. Krigshandlingen motiverades bland annat inför allmänheten tack en tillförlitlig åtgärd, typiskt för psykologiskkrigsföring: genom att manipulera en redan socialt inlärd skräck variabel tillsammans med människans naturliga självbevarande drift.

Myndigheterna lade helt enkelt fram ett ytterst förskräckande hot som påstods vara Iraks ”massförstörelse vapen”, en benämning som lätt omedvetet kan associeras till minnet av kärnvapens ödeläggande kraft.

”Säkra påstående” i den svenska media om Iraks innehav av massförstörelse vapen visade sig emellertid vara fullständigt osanningsenligt. Lika obefogat visade sig den hävdade maskopin mellan internationella terrorister och den dåvarande Irakiska ledningen vara.

Men nya lagar baserades i det terroristskräket hann man skapa ändå, vilka kvarstår.

Ovan demonstration – och det finns flera sådana – skulle räcka för att problematisera behovet av att ytterligare inskränka individens integritet för att möjliggöra en FRA-lag i Sverige. Detta med tillägg att terroristernas attacker verkar ske främst i samband med ockuperande militärmakter. Och den lagen, enligt psykiatern David Eberhard (Expressen 10/9) är ju avsedd att bekämpa terroristerna här i vårt neutrala land. Att dessa inte heller finns, eller funnits här på 30 år, gör inget, enligt honom, eftersom ”de kan ju slå till var som helst”.

Kriget fortsatt ändå. Att det är bensinpriserna respektive vinster av oljebolagen som – i stället för terroristhot i Sverige - har avsevärt stigit inom de fem senaste åren är fakta som inte heller enligt Eberhard skulle platsa i denna diskussion om FRA-lagen. För den diskussionen huvudsakligen förs, enligt honom, av småsinta ”Medelsvenssons” som i allmänt har drabbats av skräckbenägenhet.

I det här fallet gäller Medelsvensson rädsla av att ha sina intima stunder i sängkammaren avslöjade i ett FRA sociogram! Eberhard utesluter inte att denna typ av spioneri skulle kunna väl ”tekniskt” förekomma utan han förespråkar att detta skräckscenario måste i Medelsvenssons psykologi ge i stället vika till den rädslan representerad av terroristhotet!

Alltså å ena sidan beklagar sig Eberhard att svenskarna är obefogat skrämda och rädda för allt och den andra använder sig just av det tillståndet för att nu övertyga FRA-lagens acceptans.

Egentligen är detta en diskussion, internationellt sätt, djupare än så och som har att göra med ideologiska och bevarandet av klassiska liberala principer, en fråga som går långt utöver nutida ”känsliga” individers psykologiska obehag.

Diskussionen gäller även essentiella mänskliga rättigheter och aspekter av den arten som de definieras i FN-resolutionen, Europa Konventionen, eller grundlagen i flera länder. Särskilt i vårt land, har debatten även ifrågasatt statsmakten rätt, eller snarat stil, att till synes omyndigförklara sina egna medborgares åsiktsförmåga.

Genomför inte FRA-lagen på bekostnad av hela befolknings dignitet. För den har även blivit också en symbol för en underordnad utrikespolitik. Återupprätta i stället Sveriges oberoende och starka neutralitet!

Själv tycker jag att den eventuella tillämpningen av FRA-lagen, även om inte är dess primära syfte, genom att skrämma bort folk bort från sina datorer och övriga kommunikationsmedel, eller genom att idka självcensur, ska resultera i att många i förlängningen drar sig för att granska stadsmakten i framtiden. Statsmakten och myndighetsutövare kan i ett sådant fall bli desto mer arrogant, och skrämma sina medborgare till en arg falsk lydnad. Alltså, ett sann potentiellt terroristparadis.

Marcello Ferrada de Noli  

24/8 2008

Andra bloggar om ämnet Technicolor, Angie Roger, Badlands Hyena, Sanna Rayman, Jonas Morian PromeMorian, Anna Troberg, Mina moderata karameller, Tilly's blogg, Krooks komentarer, Farmorgun i Norrtälje Andra bloggar om FRA

http://intressant.se/intressant