Den annars gediget kolumnen av Niklas Ekblad tycks i ”Fablernas värld” (25/2) göra ett förbehåll i valet av den Italienske filosofen Giovanni Battista Vico i sammanhanget ”feminister vs. biologister”.(Se även Livslängd i Niklas Ekdals inlägg ”Fablernas värld” längre när).
Ekdal i DN: "En av upplysningstidens mest intressanta och minst kända filosofer är Giambattista Vico, född 1668 och död 1744. I en tid när vetenskapsmän söker absoluta svar på varje fråga om naturen går Vico i motsatt riktning. Människan är det enda ämne vi kan veta något om med säkerhet eftersom vi själva är människor, säger han. Matematik, däremot, fångar inte en objektiv verklighet utan är en produkt av vårt eget tänkande, som ett spel med påhittade regler. Varje gång jag läser en debattartikel om könsroller tänker jag på Vico. Kvinnor är annorlunda än män, säger biologisterna. Nej, vi är lika, säger feministerna. Och så slår man några spridda argument i huvudet på varandra, om hjärnforskning eller djurförsök. Filosofen måste snurra som en propeller i sin grav. Om människan är människans skapelse blir det ju djupt ohederligt med dessa naturvetenskapliga gräl om hur män och kvinnor "är". En kulturell och politisk debatt klär ut sig till något annat." (Niklas Ekblad DN-artikeln här)
Vico - låt oss medge en svårttolkad filosof (och i motsatt ställningen till Descartes) – skulle dock knappast ha kunnat betrakta människan som den enda saken vi kan vara säkert på, som Niklas Ekblad har tytt.
Ty Vicos huvudresonemang – att endast vad människan skapa kan människan förstå - i stället ifrågasätter vår strävan att förstå människans natur, enär är denna en skapelse av Gud.Vetenskapen skall här göra sig ej besvär, således.
Men den vetenskapliga forskningen – i synnerhet den empiriskt sådan - kvarstår som väsntligast i den intellektuela kampen att just motverka den politisering och ideologiska bias som ämnet har hamnat i –som kolumnisten själv varnar.
Marcello Vittorio Ferrada-Noli
Profesor de Filosofia, professor i folkhälsovetenskap
