Thursday, March 12, 2009

Från sorg till agerande. Om skillnad mellan forskare och journalister

Det finns förvisso skillnader mellan å ena sidan forskare, professorer, doktorander, vetenskapligt skolade folk i andra ord, och å andra sidan journalister samt professionella eller privata skribenter.

Mourning at Warland. DeNoli 1974
..
Man skulle tro att denna skillnad har mer att göra med kunskapens omfattning, beprövad expertis utifrån disputationernas ämne, docenturinriktningar, chair benämningar, etc. Men så är det inte.

Åtskilliga journalister och ledarskribenter, och även privata bloggskribenter, är ofta väl akademiskt skolade och har ett professionellt sätt att förse sig med vetenskaplig information, hantera och förmedla den informationen samt återge sina egna åsikter i debatten.

En skillnad kan däremot bestå att det är journalisterna som till synes äger – om inte rätten – makten att selektera vilka forskare skall uttala sig i de papperstidningarna eller övriga medier i vilka journalisterna är anställda. Något som kan likställas med att journalisten i verkligheten selektera och bestämmer vilka teser skall - istället för andra - förmedlas till allmänheten, omkring en viss debatt eller nyhet. Ytterligare, icke politiskt korrekta uttalande som experterna undantagsvis tillåts sällan publiceras därefter i tidningens on-line upplaga.

Emellertid, tack den nya bloggmedia – som växer med accelererade kraft både i kvalitet och i kvantitet - kan ovan relativt snart vara en till ”thing from the past”.

Med detta sagt, kvarstår en egentlig skillnad som ofta kan noteras i termer av åsiktspublicering. Nämligen, forskaren är mer ofta angelägen att föreslå lösningar för de samhälleliga problem som han/hon analyserar. Dessa åtgärder kan vara direkt uttalade eller implicit i det problemkarakteriserandet.

Exempelvis i den pågående debatten avseende möjliga faktorer som intervenerar i skolmassakers etiologi – debatt som naturligtvis återaktualiseras vid varje sådan tragisk episod – föreslår forskare de åtgärder som de tycker lämpligast. Alltså adekvatast utifrån de variabler som kunnats identifieras som mest förekommande. Riskfaktorn, heter det i epidemiologiskt språk.

Skolmassakers etiologi

En professor i pedagogik vid högskolan i Gävle, Peter Gill, som faktiskt har den forskningsinriktning våld i skolorna, har kunnat isolera en av dessa faktorer, nämligen mobbning. Han exkluderar självmordsbeteende som regelförekommande vilket är i korrespondens med vad jag har hävdat tidigare (2008) i mitt inlägg Utvidgade självmörd är det inte. Ytterligare, mina senare beräkningar visar att denna exkluderande är statistiskt signifikant i jamfört med andra jämtförbara egenskaper.

Följaktligen, undertecknad har i Skolmassakrer. Mobbning viktigast i multiorsakssambandet förespråkat förebyggande insatser gentemot mobbning vid svenska skolor som en konkret åtgärd att hantera den riskfaktor som professorskollega Peter Gill har påtalat dessa tragedier innehaver. Problemet är att betrakta som allvarligt och inte minst efter professor Gills rapport Vart tredje mobbningsfall utförs av lärare mot elev i DN-debatt (16/2 2007), kvinnliga lärare dessutom, vilket då orsakat visst obehag hos etablissemanget.

Sanna Rayman, Ledarredaktionens blogg (SvD 12/3) beklagar i Käpphästar vid debattens vattenhål har läst med "visst obehag" övriga debatörenas inlägg beträffande händelserna vid skolan i Winnenden - bland annat teser om mobbning - publicerade i Newsmill. Ledarskribenten har visserligen rätt när hon karakterisera fenomenet som multicausal, av multiple orsak.

"Allt smälter samman och en dag rinner bägaren över. Mobbning, olycklig kärlek eller frånvaron av kärlek, närvaron av vapen, psykiska problem, svårigheter i skolan... Allt sammantaget är det en fruktansvärd kombination av bördor, visst".

Däremot verkar SVD-ledarbloggen ta därefter en eklektisk inställning gentemot huruvida det finns eller ej att göra något till problemet.

"Men ta bort flickvänsproblemet. Ta bort skolor med krav. Ta bort Counterstrike. Med detta gjort, skulle vi då vara befriade från framtida bägare som rinner över?"

Denna fatalist påstående lämnar en förtvivla som kanske motsvara läsarens sorg omkring det inträffade. Det som istället behöves är förebyggande åtgärder för att försöka undvika en ytterligare anledning till sorg.

Om inte naturligtvis journalisterna presenterar egna eller andras vetenskapliga beräkningar som anger belägg för motsatsen, eller för alternativa huvudfaktor i det orsakssamband.

Igen. Att bekämpa mobbningen kan vara den mest konkreta åtgärd som finns tillgänglig för skolmyndigheter för att minimera risker för sådana förfärliga händelser.
..
Inlägget är även publiceratSecond Opinion.

Marcello Ferrada-Noli, 12/3 2009

Länkar 1, 2, 3, 4, 5, 6, med 7, 8, 9
Intressant?

2 comments:

Jonas said...

Orsakerna till massakern i Tyskland är många. Uppfostran, gener, skola, kamrater, samhälle mm. 2 st som har stor betydelse är följande:
Dataspelen är en mycket stor komponent på samma sätt som musiken, i detta fall var han enligt intervjuade kompisar fanatiskt intresserad av METAL och då speciellt DÖDSMETALL. Vilken normalt funtat människa som helst kan förstå att SKJUTA spelen eller DÖDSMETAL MUSIKEN kan vara oerhört påverkande för utsatta inga. Som lärare har jag haft elever som uttryckt en önskan om att få skjuta någon i verkligheten. "DET SKULLE VARA KUL KÄNNA HUR DET KÄNNS, JAG HAR SKJUTIT SÅ MÅNGA I COUNTERSTRIKE ATT MAN VILL PROVA PÅ RIKTIGT". Det är verkligen skrämmande.

Marcello Ferrada-Noli said...

Ja, verkligen. Men hur förekommande? Och vad skulle det vara dessa elevers erfarenhet av mobbning och trakasserier i deras totala omgivning? Viktigt att studera i så fallet.