Fascismen. FRA lagens påtagliga risk

En regering som under fredstid med hjälp av en lag, ett dekret eller dylika i praktiken underordna polisiära styrkor till försvarsmakterna och etablera en monopolistik, suverän underrätelse apparat under militärinriktad ledning gör sin direkta entré i fascismen, i fascismen som inslag i regeringsform.

I

I SVT: s Aktuellt inslag Säpo: Svårare att upptäcka terrorhot uttalar Säpo chefen Anders Danielsson att den uppgörelse (som nyligen inträffats inom regering, deras stödpartier samt den fraktionen av ”FRA- dissident” inom dessa) ”kommer definitivt att begränsa vår förmåga”.

Konflikten av intresse omkring spanings aktivitet mellan polisen och försvarsmakten är mer eller mindre uppenbar gällande FRA lagen. Christian Engströms tal den 16 september (Ensgström är PP viceordförande ) tog upp ämnet beträffande de olika roll dessa myndygheterna har och poängterade även senare att " lagstiftarna måste se till att göra rätt på den mest fundamentala punkten: att se till att det blir ordentlig boskillnad mellan polisiär och militär spaning i framtiden." Han menade - om jag nu tolkar honom rätt - att spaningsarbetet som polisen har ”traditionellt” haft inriktad mot den inhemska brottsrelaterade problematiken (därtill Säpos förebyggande/spanigsarbete gentemot eventuella terroristaktivitet, spioneri, etc.) borde i fortsättning varken blandats med eller underordnas till en likadan verksamhet från försvarsmaktens sida.

Jag skulle svära att jag såg bland poliserna som stöd på distans omkring, och lyssnade, ett belåtna, näst intill glada uttryck. Jag tänkte att de säkerligen instämde med den tesen, eller att de borde göra det.

Emellertid, jag måste tyvärr dra denna diskussion till en annan dimension, till en förskräckande sådan. Och denna aspekt av debatten inte är att betraktas som ett tekniskt problem, eller revyproblem mellan polisiära och militär/polisiära verksamområden.

Man kan invända att FRA egentligen skulle vara "en civil myndighet som arbetar för ett tryggare Sverige" - vilket låter som om det skulle refereras till Försäkringskassan eller dyl. - som står inledningsvis i FRA:s hemsida. Dock omedelbart därefter påstår FRA att huvuduppgiften "Signalunderrättelsetjänst – bedrivs till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt för kartläggning av yttre hot mot landet. Får endast avse utländska förhållanden." Klickar man på den första länken i FRA: S hemsida och bums dyker upp en militär pansarfordon (se bilden) hos denna "civil myndighet”".

Däremot enligt regeringen "Hotbilden mot Sverige handlar inte längre om någon invasionsrisk från annan stat. Hoten kommer istället från sönderfallande stater och regionala konflikter, terrorism och hot om spridning av massförstörelsevapen" (Regeringslansliet, Frågor och svar om signalspaning). Om hot om spridning av massförstörelsevapen se sammanfattning i mitt inlägg Statsmaktens repressionsalibi.

I sammanhanget är det också viktigt att konstatera - med hjälp bl. a. av diverse media uppträdande av FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson - att är denna myndighets underrättelseprodukt det som framträder internationellt avseende kontakter, utbyte av information, m.m., med andra försvarsrelaterade underrättelsetjänst.

Vill man fördjupa sig vad denna internationella uppdragsram består av i verkligheten, ser man snabbt att det neutrala begreppet "internationell" ersättas i själva verket av begreppet NATO, EU, etc. ("Sverige ska vara en aktiv internationell aktör och fullt ut tillvarata det multilaterala systemets möjligheter. De svenska insatserna ska i det multilaterala samarbetet i allt väsentligt ske inom ramen för EU, FN, Nato och OSSE samt vara grundade på reella och efterfrågade behov." Regeringens skrivelse 2007/08:51, av Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt).

II

En karakteristik i FRA - lagen är att den ger FRA, och till ingen annan myndighet, den möjlighet till massavlysning, alltså med hela svenska befolkning som eventuellt föremål. Inte ens polisen, eller i synnerhet Säpo, har den möjlighet. Brottsbekämpning skall av den anledningen nu försämras, resonerade ju Säpo chefen i den ovan nämnda inslag i Aktuellt.

STASI - Sweden? 16 sept i Sergels torg

Och återigen, enligt regeringens doktrin som jag citerade ovan, huvudfienden är numera terroristen. Inte att vi har terrorister i Sverige - de har inte funnits mig veterligen i de sista 20 år- men. Emellertid för att vara säker att de utlänningar som ändå finns här inte skall få idéer då måste vi spana, spionera, avlyssna förebyggande, skrämma.

Således är en ”terrorist” med sådana egenskaper den individ som man skall mistänka att vara en fiende till forsvarmakterna i ramavtalet, alltså NATO. Där, huvudsakligen i de segregerade bostadsområden och gömda i Konsums köarna finns Bjorklunds fiender. De nya "kommunister" som numera ingenkännas inte för sin ideologi utan deras hudfärg.

Därför har vi trupper i Afghanistan, inte i Georgia, därför en del av svensk producerade militär arsenal har spåras i Irak, och oljan sökes i Nigeria, och därför är det somalier eller egypter och liknande som de svenska underrättelsetjänsterna har levererat - i vissa fall helt obefogad, samt i min tolkning olagligt - till hemlig arrestering centra och tortyr källarna.

Jag är alldeles övertygad att den är just den ungefärliga tjugo procent av den svenska befolkningen, sålunda invandrare, särskilt politiska flyktingar och deras familjer från Africa och Mellanöstern, de som bäst passar den obefogade paranoia av denna NATO:s nyaste underrätelseservice.

Om skamset inte skulle räka med att gå med i att underordna den utrikespolitik av en nation, nu stödjer Bildt, Björklund & Co. en massavlyssning som underordna poliser huvuduppgifter till den utrikespoltik design underställt NATO:s strategi, i klart språk Buschs USA.

Som jag ser det, en regering som under fredstid, med hjälp av en lag, ett dekret eller dylika i praktiken lyckas underordna polisiära styrkor till de tillhörande försvarsmakterna, och etablera en monopolistik apparat under militärinriktad ledning, gör sin direkta entré i fascismen, i fascismen som inslag i sin regeringsform. Och vad skulle kuna därefter komma?

Försvarmakterna, försvar och utrikes departement tar praktiskt kontroll över en betydande delen av inrikes spanning för att försvara oss, mot "utrikes" terrorism? Utrikesministeriet verkar vara en avgörande aktor för att medverka i uppdragsimplementering. Därtill köpslående av taktiskt, eller även strategiskt - vem vet - information med de utländska aktorer - diktaturer inräknade - som vill komma åt vissa utlänningar som bor i Sverige under "asyl".

FRA - lagen i den bemärkelse är förläggningen av del linje som politikerna i den "extrema" höger fraktion av respektive Allianspartierna har förespråkat. Exempelvis Folkpartiets numera ordförande Jan Björklund som har Bl.a. förespråkat spioneri och angivning svenska skolelever i mellan med syfte att "förstärka" underrätelsen i kampen mot terroristerna (i Sverige?). Samma Björklund som nu beklagar sig att socialdemokrat politikerna skulle ha jamfört Alliansregeringen med Zimbabwe och Nordkorea. Den kan egentligen bli ännu värre:

Så gjorde Mussolini, så exakt gjorde Pinochet
Bland de allra första dekret Juntan promulgerade den 11 september 1973 ändrade kuppens generaler – med CIA stil och stöd - placering av aktiviteten ”extremist/terrorist spaning och bekämpning” (utländska politiska flyktingar i huvudsaken från Uruguay, Argentina och Brasil betraktades av Juntan som ”terrorister”) från Carabineros och Polisen till Försvarsmakten. Därtill en kort tid efter hela Carabineros kåren omplacerades från inrikes departement (Ministerio del Interior) i vilken dessa var sedan 1879, till Försvarsministeriet (Ministerio de Defensa). Det resultatet av den omorganisationen var naturligtvis den ökända DINA, den hypermäktiga Dirección Nacional de Inteligencia.

Dock den organisatoriska aspekten gällande eventuellt personalomplaceringen etc. är inte det avgörande. Det slutgiltiga är delvis att en singel statlig myndighet har monopol och kontroll över inhämtning samt bevarande av den informationen, och delvis att den information som angår den civila befolkningen blir de faktum ett ärende för en militär myndighet.

Självfallet hade man under fascistiska regeringar en ”särskilt domstol” som kontrollerade denna underrätelse aktivitet. Frågan var vilken kritiska inställningen, eller vilken sanningsenlig ”oberoende” makt kunde uppnå dessa organ gentemot den stark koncentrerade statsapparaten som exempelvis DINA blev.

Och så klart man sade att allt skulle göras i beaktning av de mäskliga rättigheterna. Nu är det så att jag mår illa. Jag verkligen behöver inte förklara vad fascismen betyder. Ni vet, ni kan erinra, eller förutse.

Det är förvisso så att detta är i så fall en utveckling som INTE finns i regeringens tänkta agenda och likaså inte heller bland de stödjande partier eller de aktörerna av initiativet från hemmaplan. Dock det är just detta som jag ser som problem. Att man, efter vad det verkar, inte har tänkt den möjliga politiska utvecklingen, den risken som sådant omfattande repressiva lagar kan innebära. Dessutom lagar som levererades utan en tillräklig diskussion. Egentligen jag menar, utan en diskussion med tillräkligt belägg, och som kan vara disponibel till alla deltagande.

III

En annan form av alienation? Att man inte har förstått att vad som skall ske är installationen av en administrative/operativ monopol avseende spaningsuppdrag klassificeras som ”yttre hot” eller utländskt. Att ett monopol i sådan underrättelse aktivitet förenade med en polisiär och förmodligen operativ sådan inte är accepterade i vilken demokrati som helst i världen. Tvärtom, därute ser man till att flera ”agencies” gärna konkurrera med varandra, "kontrollera" varandra, dock detta framförs inte officiellt. Med det är ju en praxis. Alla vet det. Vem befriar oss av den plikt och möjlighet?

Foto från Spekulanten-tanten sajt

För vad är skillnaden mellan att Säpo skall be, ”ansöka”, och vara beroende gentemot FRA för en vis spaning eller information, och att polisen egentligen blir – åtminstone i den bemärkelse – betraktas som en del av den FRA– led monopolstrukturen? Hur kommer det sig att man inte har uppmärksamma den plötsliga militära ingressen i civilt ärenden, genomförs mitt i en demokrati, i fredstid?

För vad det står klart är att:

1. Den potentiella avlysning av var och en, alltså samtliga medborgare i riket är fortfarande ett faktum. Den är massavlysning på riktigt.

2. Sanningen mörkläggs. De om och om förnyade analyser och diskussioner som försiggår bland notabla bloggare avseende varierande tekniska förklaringar FRA ger eller antyder, numera omkring "trafikstråk", bara framtvingar nya sådana. Problemet finns inte där, i den tekniska. Utan här, i den politiska.

3. Den är förresten en diskussion präglad från FRA - lagens konstruktörer av psykologiskt krig inslag, och som Mark Klamberg betonar använder sig av "begrepp som saknar förankring hos såväl tekniker som jurister, allt för att minska begripligheten".

4. Denna massavlysning sker i regi av försvarsmakten/regeringen. FRA således fungerar efter ett uppdrag, under kontroll och finansiering av försvarsmakten. Den tillhör absolut försvarsmaktens etablissemang. Den består för resten samma konstellation av politiska samt internationella geopolitiska intresse representerade i regeringens kupol, särskilt utrikes departement och försvarsdepartement. Hur skulle någon analys av FRA-lagens nuvarande status lyckas utan att inser sammankopplingen mellan dessa variabler? Varför den envisheten att dra isär kärnan av det militära underrättelseaktivitet (alltså de internationella politiska mål levereras av Carld Bildt och Frederik Reinfeldt i Regeringens skrivelse 2007/08:51) från vad numera sker och planeras inom den svensk utrikes politik?

5. FRA kan inte räknas möjligtvis som en ”civil myndighet” som den vill göra gällande. De står ej under samma offentliga kontroll mekanismen från samhällets sida. Sen kommer de andra åtgärder som försöker att milda det hela, näst intill irrelevanta, såsom att om man tycker har varit ”orrättvis” eller ”fel” avlyssnad, då kan man alltid få skadestånd, etc. Hur vet man f.ö. att man har varit föremål för avlysningen? Till man eventuellt skulle upptäcka detta, hade inte hela materialet skickas till utländsk underrättelse makterna?

Man ser Ingvar Åkesson, FRA högsta in-command, uppträda i offentliga sammanhang. Allmänheten ser honom på TV, tidningar, etc. Han ser ut vara - och säkerligen är - en hygglig och trevlig person, gentlemantly, kan man säga, han har vänlig kostym, han är civil och framförallt han ser civil ut. Man ser inte generalerna. Man ser inte amerikanerna. FRA kommer ut med standard rekryteringsannonser, precis som försäkringskassan eller vika civil institution som helst. Jag menar vad man, i allmänheten, i första hand tänker INTE att FRA är i verkligheten en del av försvarsmakten. Men FRA är en del av den totala militär strategin oh den vikigaste segment av deras underrättelseaktivitet.

FRA har visat sig även vara ett viktigt kort i den psykologiska krigsföring gentemot allmänheten, det krig som sker med syfte att legitimera FRA lagen och den åtföljande övertramp mot folkets rättigheter. De är påhittiga, de har sin agenda, och har onekligen sin framgång.

Och folket då? Obegripligt nog, man skriker högt - och åberopa genast Ådalen – när temat dyker upp i media avseende den möjliga närvaron av militära styrkor vid gatorna vid vissa katastrofala eventualiteter och för faktiskt hjälpa till. Men att man inte inser att den som skal avlyssna, ingripa, kopiera, transkribera, är en NATO eller utländsk ”inspirerade” apparat - om så ni vill tycka för att tycka mildast - en militär organisation som byggdes och tänktes för att bekämpa Sveriges fiender. Emellertid inte Sveriges medborgare!

Jag hävdar att om sådan risk - som den bekrivits ovan - skulle förekomma, och undersökningar och dyl skulle nödvändigt skes bland de civila, det är är givetvis ett fall för för polisen. Ingen annans. Igen militär vare sig med civila kläder eller en civil med militär lön. Vare sig härifrån eller utifrån. Detta är ju Sverige, och den är ju fortfarande en demokrati.

IV

Och vad säger kungen, undrar jag. Vad skall han säga i sitt decembertal angående ett tema som synbarligen har anbringat ett hot, en rädsla mitt i hjärtat av rikets befolkning, oavsett parti, oavsett ideologi, oavsett klass och etnicitet. Mänskliga rättigheter har inga färger, endast dignitet.

När jag tidigare påtalade den risk som för en hälsosam demokrati representerar den försök att tysta ner och att skrämma kritikerna (”den eventuella tillämpningen av FRA-lagen, som ”även om inte är dess primära syfte, genom att skrämma bort folk bort från sina datorer och övriga kommunikationsmedel, eller genom att idka självcensur, ska resultera i att många i förlängningen drar sig för att granska stadsmakten i framtiden. Statsmakten och myndighetsutövare kan i ett sådant fall bli desto mer arrogant, och skrämma sina medborgare till en arg falsk lydnad”) tänkte jag att detta skulle uppfattas av potentiella terrorister som en ”paradis” för agitation och försök till upproriskt beteende.

Icke desto mindre risker finns för att andra demokratiska former kan försvinna jämväl. Allt som i sikte kan ge inträdde till renodlade, hemska fascistiska praxis.

Marcello Ferrada-Noli 2/10. 2008

andra om FRA, fra-lagen, Allt om FRA från Alliansupproret, FRA och Ådalen, FRA och Säpo, etc. Christian Engström, Amanda Brihed, Krooks kommentarer, Farmorgun i Norrtälje, PromeMorian, Jens O. Stoppa FRA lagen.nu

intressant?