Wednesday, September 24, 2008

Ett Terroristparadis?


Egentligen är denna diskussion om FRA samhället djupare än såsom framkommer i Eberhards artikeln i Expressen, Den har istället att göra med bevarandet av klassiska, urdemokratiska principer, en fråga som går långt utöver nutida ”känsliga” individers psykologiska obehag à la David Erberhard
För fem år sedan initierades flygbombningar och sedermera ockupationen av det oljerika landet Irak. Krigshandlingen motiverades bland annat inför allmänheten tack en tillförlitlig åtgärd, typiskt för psykologiskkrigsföring: genom att manipulera en redan socialt inlärd skräck variabel tillsammans med människans naturliga självbevarande drift.
Myndigheterna lade helt enkelt fram ett ytterst förskräckande hot som påstods vara Iraks ”massförstörelse vapen”, en benämning som lätt omedvetet kan associeras till minnet av kärnvapens ödeläggande kraft.
”Säkra påstående” i den svenska media om Iraks innehav av massförstörelse vapen visade sig emellertid vara fullständigt osanningsenligt. Lika obefogat visade sig den hävdade maskopin mellan internationella terrorister och den dåvarande Irakiska ledningen vara.
Men nya lagar baserades i det terroristskräket hann man skapa ändå, vilka kvarstår.
Ovan demonstration – och det finns flera sådana – skulle räcka för att problematisera behovet av att ytterligare inskränka individens integritet för att möjliggöra en FRA-lag i Sverige. Detta med tillägg att terroristernas attacker verkar ske främst i samband med ockuperande militärmakter. Och den lagen, enligt psykiatern David Eberhard (Expressen 10/9) är ju avsedd att bekämpa terroristerna här i vårt neutrala land. Att dessa inte heller finns, eller funnits här på 30 år, gör inget, enligt honom, eftersom ”de kan ju slå till var som helst”.
Kriget fortsatt ändå. Att det är bensinpriserna respektive vinster av oljebolagen som – i stället för terroristhot i Sverige - har avsevärt stigit inom de fem senaste åren är fakta som inte heller enligt Eberhard skulle platsa i denna diskussion om FRA-lagen. För den diskussionen huvudsakligen förs, enligt honom, av småsinta ”Medelsvenssons” som i allmänt har drabbats av skräckbenägenhet.
I det här fallet gäller Medelsvensson rädsla av att ha sina intima stunder i sängkammaren avslöjade i ett FRA sociogram! Eberhard utesluter inte att denna typ av spioneri skulle kunna väl ”tekniskt” förekomma utan han förespråkar att detta skräckscenario måste i Medelsvenssons psykologi ge i stället vika till den rädslan representerad av terroristhotet!
Alltså å ena sidan beklagar sig Eberhard att svenskarna är obefogat skrämda och rädda för allt och den andra använder sig just av det tillståndet för att nu övertyga FRA-lagens acceptans.
Egentligen är detta en diskussion, internationellt sätt, djupare än så och som har att göra med ideologiska och bevarandet av klassiska liberala principer, en fråga som går långt utöver nutida ”känsliga” individers psykologiska obehag.
Diskussionen gäller även essentiella mänskliga rättigheter och aspekter av den arten som de definieras i FN-resolutionen, Europa Konventionen, eller grundlagen i flera länder. Särskilt i vårt land, har debatten även ifrågasatt statsmakten rätt, eller snarat stil, att till synes omyndigförklara sina egna medborgares åsiktsförmåga.
Genomför inte FRA-lagen på bekostnad av hela befolknings dignitet. För den har även blivit också en symbol för en underordnad utrikespolitik. Återupprätta i stället Sveriges oberoende och starka neutralitet!
Själv tycker jag att den eventuella tillämpningen av FRA-lagen, även om inte är dess primära syfte, genom att skrämma bort folk bort från sina datorer och övriga kommunikationsmedel, eller genom att idka självcensur, ska resultera i att många i förlängningen drar sig för att granska stadsmakten i framtiden. Statsmakten och myndighetsutövare kan i ett sådant fall bli desto mer arrogant, och skrämma sina medborgare till en arg falsk lydnad. Alltså, ett sann potentiellt terroristparadis.
Marcello Ferrada de Noli  
24/8 2008


4 comments:

Anonymous said...

Fantastico kan bara skriva Bravo väl formulerat och skrivet.

Marcello Ferrada-Noli (Sweden) said...

tack Michael

Technicolor said...

En bra sammanfattning!

Jag tycker att det är olyckligt att det ofta finns tydliga och överskådliga regelverk vid områden som rör vardagsfrågor, exempelvis sjukförsäkring eller sekretess i vården, medan vi i frågor som har mera genomgripande och medborgarrättsliga implikationer, såsom FRA-lagen, förväntas lita på att regering och riksdag vet vad som är bäst för oss.

Marcello Ferrada-Noli (Sweden) said...

Tack Technicolor.

And I agree. Dessutom
Det är inte så att regeringen och riksdag vet vad som är bäst för oss, utan tvärtom. Det är vi som vet vad det är bäst för regeringen och riksdag.
prof.