Professors blogg: "Karolinska" stänger stressmottagningen?

Wednesday, March 21, 2007

"Karolinska" stänger stressmottagningen?

Dagens Nyheter rapporterar i dag 21/3 att Stressmottagning är så gott som stängt (Matilda Uusijärvi, ”Karolinska stänger stressmottagningen”). Mottagningschef Dr Aleksander Perski ger följaktligen som anledning till det att Försäkringskassan inte längre levererar finansiering till mottagningen.

Klipp ur "Inlägg - Rehabilitering"

Första frågan, vad har egentligen stressmottagningen - som "en helt privat rörelse med vinstintresse" - numera att göra med Karolinska Institutet?

Det är i sammanhanget viktigt att klartgöra att Stressmottagning är en stiftelse som inte tillhör vare sig till Karolinska Institutet eller också IPM (Institutet för Psykosocial medicin). En helt annan företeelse är att docent Aleksander Perski är som forskare anknuten till en av KI:s institutioner.

Perski uppger i den berättelse till DN:s läsare att ”Karolinska" är tvungen att stänga stressmottagningen p.g.a. bristande uppdrag från Forsäkningskassan. Emellertid förefaller det förnämt – inte minst med aktning till deras patienter under ”behandling” eller ”rehabilitering” - att , inte med ett enda ord nämner man att redan 2006 hade man planerat att den betydande del av verksamheten - och akademiska aktiviteter omkring - skulle flyttas över till psykologiska institutionen vid Stockholms universitet!

Och forskningen då?

Enligt stressmottagningens egen utsago (Alexsander Perski) innebär forskningen i sammanhanget att ”all rehabiliteringsverksamhet följs upp och utvärderas vetenskapligt”. Vidare, i DN artikeln 21/3 står "Den egna forskningen (Stressmotagningens) visar att mer än 80 procent av patienterna gått tillbaka till arbete direkt efter behandlingen."

Min andra fråga här avser:
Vad är det som egentligen utvärderas vid ”rehabiliteringen” hos stressmottagningen. Är den kliniska förbättringen av ”patienterna”, eller är den burokratiska skickligheten som består att lyckas få dessa människor accepterades vid arbetsmarknaden vid återanställningsförsök – oavsett huruvida deras ”rehabilitering” har fullförts?

Detta sade Aleksander Perski vid en Studio-ett intervju (P1, 19/12 2005) *.

– Perski: "När jag skulle starta denna klinik så fick jag från en äldre kollega råd att <<oberoende vad Du gör anställ någon från Försäkringskassan som skall hjälpa er att hitta vägar för patienter>>. Och Det gjorde jag. Det var min lyckoträff . Så vi har tre personer från försäkringskassan som är jätte duktiga på att vara handläggare för patienterna att underlätta denna process. Jag tror att de stora framgångarna beror på det, att vi är så bra på lagar, paragrafer, beredningar, för att kunna hitta ett bra sätt."

– Studio 1: "Hur framgångsrika är ni?"

– Perski: "Jag tycker att det går strålande, ungefär 86 procent av våra långtidssjuka (då är det personer som varit sjukskrivna mellan ett och tre år) återkommer efter ungefär halv års program." (lyssna på hela intervjun här)

Således, de framgångsrika 80 procent-plus som Stressmottagningens Public Relations redovisas överallt (inklusive i DN:s artikel av i dag) refererar ej till andel tillfrisknade stressjuka patienter i samband med en effektiv behandling/rehabilitering vid stressmottagningen. Det vad i stället refereras är procent av lyckade återanställningar, "framgången som beror på" - som Perski själv erkänner - de skickliga insatserna av f.d. Försäkringskassepersonalen som var anställda hos stressmottagningen.

Correct me if I am wrong!

Och slutligen. Egentligen tror jag inte att Karolinska Institutet - en statligt finansierad verksamhet - har, eller borde ha, någonting att göra med det privat vinstdrivande företag.

Marcello Ferrada-Noli, professor i folkhälsovetenskap

Andra inlägg om ämnet i Professor's Arena: