Thursday, March 12, 2009

Skolmassakrer. Mobbning viktigast i multiorsakssambandet

Att bekämpa mobbningen kan vara den mest konkreta åtgärd som finns tillgänglig för skolmyndigheter och samhället i övrigt för att minimera risker av sådana förfärliga, sorgliga händelser.

Läs även det nyare inlägg Från sorg till agerande. Om skillnad mellan forskare och journalister

DN erbjuder i dag en fullträffad analys avseende skolmördareprofil i en intervju med Peter Gill, professor vid Högskolan i Gävle, numera The University of Gävle (”Skolmördare ofta mobbade”, Annika Hamrud DN 12/3 2009. Ej ännu on-line).

Professor Peter Gill, som är en internationellt uppskattad forskare inom sitt fält våldspedagogik, klargör med vetenskapligt belägg att det är framförallt mobbning, och inte patologisk självmordsbenägenhet, ”dramatiskt självmord” eller annat, den faktorn som skall identifieras vid detta komplicerade fenomenet som skolmassakrer är.

Sara Damber, grundare till och styrelseordförande i anti mobbingorganisationen Friends, är av samma åsikt och utvecklar i ämnet i sitt inlägg Mobbning är orsaken bakom skolskjutningarna (Newsmill 11/3 2009).

Också vid dödskjutningarna i finska Kauhajoki 2008 hade man hårddragit självmordtesen i form av ”utvidgat självmord”. Detta ifrågasattes i mitt tidigare inlägg Utvidgade självmörd är det inte.

Självmord är den avsiktlig akten av en individ med syfte att dö som påföljd av just den skada som individen medvetet har beslutat att tillfoga mot sig själv. De offren vilka tragiska död inträffade vid händelserna i Kauhajoki, Finland, dog nämligen ej av självmord, utom av förövarens. I Tyskland blev förövaren dödad av polisen.

Av åtta fall som tidigare har redovisats av sådana massakrer som har inträffat i USA (n=4), Tyskland (n=1), Finland (n=2), samt Kina (n=1), skulle endast ett fall kategoriseras som ett utvidgat självmord eller självmordspaktfall.

Professor Peter Gills klarläggande beträffande faktorn mobbning som gemensam egenskap hos förövaren i dessa skolskjutningar är av hög relevans i förebyggande ändamål. Nämligen

Att bekämpa mobbningen kan vara den mest konkreta åtgärd som finns tillgänglig för skolmyndigheter för att minimera risker för sådana förfärliga händelser.

Marcello Ferrada-Noli 12/3 2009

Några referenser
Berman, Alan L. "Dyadic Death: A Typology." Suicide and Life-Threatening Behavior 26 (1996):342–350.
Felthous, Alan R., and Anthony Hempel. "Combined Homicide-Suicides: A Review." Journal of Forensic Sciences 40 (1995):846–857.
Milroy, Chris M. "The Epidemiology of Homicide-Suicide (Dyadic Death)." Forensic Science International 71 (1995): 117–122.
Nock, Mathew K., and Peter M. Marzuk. "Murder-Suicide." In Douglas G. Jacobs ed., The Harvard Medical School Guide to Suicide Assessment and Intervention. San Francisco: Jossey-Bass, 1999.

Andra relaterade nyheter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

1 comment:

Anonymous said...

Håller med dig om om mobbingen. Och mobbing är alltid ett chefsproblem. Vår generation är de chefer som skulle skydda nästa generation mot övergrepp som våra föräldrar skyddade oss, men vi är inte framgångsrika.

Har läst FBI:s sammanfattningar om att det inte är någon speciell psykosocialprofil, men jag fastnar anekdotiskt för ett par ytterligare faktorer.

Den ena är uppenbar: tillgång till vapen.

Den andra är excessivt dataspelande med våldsinnehåll, Det går överstyr och tonårsyngllingarna reprimeras-frustreras så att ilskan (eller den sexuella driften i kombination med frustration) inte längre får utlopp. Kaboom, fast mera utdraget. Omgivningen får ofta veta under en febril uppbyggarfas, men vågar inte berätta eller ta på allvar.

Killar i den här åldern är fyllda med testosteron som går att använda som bensin både till sex och våld (ihop var det kanske tänkt på stenåldern?) What to do now when they are worked up and father says "enough" no more than 2 hours of Doom, not more than two days a week. My guess is that most of them cope with the new situation. Some few have not the personal maturity and experience to cop nor the surrounding socially supportive and corredtive matrix to handle the resulting frustration. Mabe witdrawn or ostracised.

Another triggering event: a girl leaves their relationship, the get extraordinaly sadistically treated by bullies and no help from coward staff or parental strata upward (us, stately dignitaries). Someone had rigtly och wrongly been called "gay" and couldn't take it. Another had been suicidally depressed and even confined some week before, but slipped away: didn't trust they could help him. I doubt it myselfes though I'm well aware his case could bes solved with a small amount of psyhco-social intevention by comptent helpers.

I think it often boils down to a scool (or/and a home) with a deficient leadership. Problems of this kind are not actively looked for, but rather swept under the carpet, so you don't have to be involved/worried/responsible. Mobbing and bullying has to be immediatelly and aggressively confronted and stopped.